Gamla kort, minnen & saknad
Satt och tittade igenom en massa gamla bilder idag och oj vad roligt det är med gamla minnen =).
Hittade endel bilder på mig och Louise, säkert 6 år gamla, så vi har känt och tränat ihop en hel del med andra ord, så roligt att kunna prata om det och se hur man har utveklats från den tiden =).
Här var vi inte gamla :P
Kommer speciellt ihåg en semester 2005 som vi hade tillsammans i Skåne med våra familjer innan jag hade hund, vi pratade om hur roligt det hade vart om jag med hade haft hund hur mkt vi kunde träna tillsammans osv. Samma sommar flyttade Rottweiler tiken House ridles Xotica in våran familj, min första egna hund, efter många års tjat på mamma och pappa. Det var en stor lycka
En hund som hade en sjukt stark personlighet och en hund som fick mig in i träningssporten. Men det var långt ifrån en lätt hund, hon hade ett svårt och tråkigt bagage, så inga tävlingar för våran del och sen tyckte hon inte träning var lika roligt som matte tyckte mkt pga. Stora ledfel =(. Hon trivdes mest som familje hund, så när jag flyttade fick hon stanna kvar hemma.
2007 Flyttade Rottweiler hannen Eskipot trails Chap hem till oss en vild och galen liten kille, man var verkligen glad att man hade en bra uppfödare som ställde upp i våt och tort, vi testade på lite allt möjligt tillsammans lydnad, sök, uppletande, spår, rallylydnad och IPO.
2009 var en jobbigt år då båda mina bebisar gick bort =(. Xotica hade gått på metacam i ca 2 år för sina dåliga leder, pålagringar på båda armbågarna, en C höft och en E. Vilken lede till att hennes kropp inte orkade mer, idag är det exakt 2 år sedan min lilla tjej blev dålig och 3 dagar efter det somnade hon in. Alla i familjen tog det riktigt hårt och hon kommer alltid ha en speciell plats i våra hjärtan och i många andras med <3.
Chap hade under det året gått under många utredningar för att utreda hans sjukdommar, vilket var både foder allergi och kvalster. De sista månaderna bodde han hos mina föräldrar då han inte klarade av vara i lägenheten eftersom han fick jobbiga problembettenden av allergierna, oren gång och svårighet att se eftersom han fick prickar i ögonen som inte försvann trots många skrapningar.
Den 11 Maj fick min lilla pojk somna in och slippa allt lidande.
Det blev ett stort hållrum för oss så samma sommar kom lilla poil long tiken Coxinells Amelie kallad Ammie ja eller nu Annie i sin nya familj. Jag och Ammie fick 1,5 år tillsammns.
Jag och Louise sökte in till en skola i Smånland Företagande med hund och flyttade ner hit i sommras med våra hundar. Men för Ammie passade inte detta liv så bra, hon mådde jätte dåligt på skolan och blev bara osäkrare. Så jag och uppfödaren pratade igenom ”problemet” och beslöt oss för att hitta ett lugnare och äldre par som Ammie kunde trivas bättre hos. Vilket passar henne utmärk, ett underbart par som älskar henne och hon älskar de och som ger henne ett bra och aktivt liv=).
Många jobbiga beslut har man fått ta, men jag ångrar inte en enda gång att jag fått ha dessa underbara hundar i mitt liv, de har gett och lärt mig så oerhört mkt.
